Depp
Jag gjorde Pekingsoppa till middag idag, den blev kanon! Kidsen har bakat kanelbullar och kladdkaka. Jag har inte prvat än pga matkoma men jag tänkte ta en sen eller, äta en till frukost. Har ägnat min dag till att "jobba på mig själv".
Jag kommer inte ihåg sist jag sminkade mig, och det var fyra dagar sedan jag tvättade håret. Jag har på mig noppiga mjukisbyxor och ja. Ni förstår.
Jag kunde enkelt sprayat torrschampoo i håret och valt ett par svarta tights. Men jag orkar inte. Orkar inte bry mig ett piss. Eller så vill jag inte göra det. Ser ingen mening med det. Fryser bara jag tänker på att gå in i duschen. Jag vill helst inte gå ut, det är ju så blött och kallt. Jag vill nog inte heller träffa någon, bara mina barn. Dem bakar jag med, myser, pratar och spelar spel med. Har jag sagt att jag broderar?
Det är läskigt att komma på sig själv och undra, vad i helvete håller jag på med?! Deppigheten smyger sig nog på, så det är skönt när det blir uppenbart för en själv. Jaha, just det - jag är deppig nu. Men det kommer gå över. Det är okej.
Jag vill för mycket - men vet inte vad jag vill.
Jag planerar så mycket roliga saker, men klarar inte av att göra dem.
Jag gör det jag ska och måste, sen lägger jag all min energi på barnen - och det känns så skönt att jag orkar och klarar det.
Det är detta jag är rädd för, att jag ska börja jobba eller plugga, och må såhär i perioder.