Lite om ångest
När jag berättar för någon att jag har ångest får jag ofta frågan Varför.
- Varför har du ångest?
- Varför har du ångest?
När/om jag svarar och berättar (förutsatt att jag själv vet varför) får jag ofta svaret att - du behöver ju inte ha ångest för det.
Det behöver jag kanske inte. Men det är lättare sagt än gjort. Ångest är en känsla, ett tillstånd som ibland tar över hela kroppen. Stoppar alla andra känslor och tar upp all plats. Det hjälper inte mig att få höra att jag inte behöver ha ångest. Istället får det mig att känna mig sämre. Som att jag misslyckas med att kontrollera mina känslor. Ångesten försvinner inte av att någon ifrågasätter hur jag mår. Detta resulterar i att jag slutar dela med mig. Jag kapslar in känslorna och de blir till skam för att jag inte lyckats må bra trots allt positivt i mitt liv.
För att dämpa min ångest utan mediciner så ringer jag först en vän - eller min mamma och pratar om deras liv och problem istället. Har jag inte energi till det eller om ingen har tid så sysselsätter jag mig med saker jag gillar, läser en spännande bok, pärlar armband och lyssnar på sommarpratare eller poddar, tar en powerwalk med hög musik (Håkan Hellström eller Svenska akademin funkar för mig då). Att städa kan också fungera.