Kort om min psykiska ohälsa genom åren.
Mitt självskadebeteende började när jag var 14 och fortsatte tills jag var 22år. Jag har under den perioden också druckit mycket alkohol och ibland använt droger. Ätstörningar har jag haft så länge kan jag minnas och de sitter fortfarande i, även om det inte präglar mitt liv på samma sätt som förr. Jag har levt ett självdestruktivt liv, men det vände när jag började medicinera med antideppressiva och skaffade familj. Idag jobbar jag dagligen med att bättra min självkänsla, leva hälsosamt både fysiskt och psykiskt och försöka skapa den bästa möjliga tillvaron för mig och barnen. Jag är väldigt känslig som person, dock tror jag inte detta märks utåt. Min sinnesstämning påverkar mig enormt, därför är jag hela tiden försiktig/noggrann med hur jag spenderar min tid, vad och vem jag prioriterar osv. Jag vet inte hur framtiden ser ut för mig. Men när allt känns för jävligt, det är då jag är som mest tacksam över att jag faktiskt lever.