Om att hata
Jag hatar kollektivtrafiken. Jag hatar att åka den och framförallt hatar jag de som åker den. Alltså mina medresenärer. De som tränger sig förbi mig. Som inte reser sig självmant för små barn och de som smaskar högt. Fy fan för er!
Med det sagt så känns det genast lite bättre. Skönt att det är måndag imorgon så man kan vila upp sig lite efter helgen. Med barnens studiedag i fredags har helgen varit extra lång. Jag. är. så. utmattad!
Äventyrsbad i fredags, shoppingcenter på lönelördag med massa "roliga framträdanden" och Bamse och Lilleskutt, miljoner barnfamiljer och två sönderstressade mammor med fyra kids. Mohahahahapsykbryt.
Idag åkte vi tåg. Och massa bussar och missade tåg. Tog en tur till ett fängelse, åt äcklig buffémat och åkte mer tåg. En helt normal helg med andra ord.
Idag vägrar jag gilla läget och tycker världen är för jävla orättvis och grym. Känner inte alls för att titta på Gilmore girls - hade hellre kollat Shameless. Jag har ingen bok hemma jag vill läsa och att träffa vänner innebär att åka kollektivt + omöjligt för vem fan skulle passa barnen. Så jag sitter här. Men jag har tänt ljus och har choklad hemma så lite mindre för jävligt pga det. Hade velat se en spännande serie, typ Bron. Men nä, hittar fan ingenting.
Godnatt