När jag skriver för att inte glömma.
Jag måste måste bli bättre på att dokumentera mitt liv. Komma ihåg vad vi, eller jag gjort på dagarna.
Skärpning!
Morgonen gick smidigt, tjejerna äter dåligt till frukost, men detso mer efter skolan. Minns att jag var likadan. Är likadan. Gillar bäst att äta två tre timmar efter att jag har vaknat.
Jag har tvättat, som alltid, en maskin tar va 5h nu men Hsb byter fortfarande inte ut den. Jag mailade till Felanmälan igår och skrev att jag får ett psykbryt vilken sekund som helst om de inte gör något.
Försäkringskassan och barnens fritids vill ha in ett nytt läkarintyg. Min läkare har inte skrivit något än. Hon går heller inte att få tag på. Detta oroar mig.
Tjejernas cyklar har fått extra reflexer idag och lamporna har plockats fram. Jag har också möblerat om lite och flyttat på några tavlor. Omg så många gånger jag har möblerat om i denna lägenhet.
F åkte till sin pappa idag så jag har haft mina flickor själv, mysigt, det händer ju inte ofta. Men, de har inte tagit någpn notis om mig och har bara velat leka med grannen. Jag satte mig och pärlade lite, men det var ingen som var speciellt intresserad. Lagade en ostpaj. Den blev magisk. Det tyckte inte barnen. Jag åt deras. Sååå min pappa.
H följde med mig och handlade, imorgon ska hon baka kanelbullar direkt efter skolan. Som jag äter. Är sugen på precis allt som innehåller mjöl och socker för tillfället. Detta ger mig ångest, eller är det att jag inte klarar av att hålla mig borta från det onyttiga som ger mig ångest? Inte ens lönt att försöka reda ut det nu.
Jag är ju väldigt emotionell nu. Tur att jag inte sminkar mig särskilt ofta för ögonen riner som värsta Niagarafallet flera gånger om dagen. Men jag försöker ju undvika att utsätta mig själv för sorgliga saker. Som nyheter. Jag är ju en nyhetsknarkare och läser rubrikerna flera gånger om dagen. Barncancergala. Jotjena. Ikväll lyssnade jag på Veckans bläcka. Som jag lipade.
Jag visste ju inte riktigt hur jag skulle "bli" efter att jag i juni slutade med Fluoxetine och bytade ut det mot Voxra. Jag blev megakänslig. Från att ha varit en rationell, obrydd person till att bli asbölig. VEM FAN ÄR JAG?!
Ja, det går jag ju och funderar på titt som tätt. Vem är jag och vad vill jag leva för ett sorts liv? Vad vill jag spendera min tid på? Kan jag få det att hända? Jag måste lära mig skilja på drömmar och realistiska mål. Fuck, jag vill ju inte det. Jag har så stora drömmar att jag ibland skäms när jag tänker på dem, så stort drömmer jag. Sen hör jag en röst inom mig som säger att; Hey, du är en långtidssjukskriven trebarnsmamma med flera psykiska diagnoser, du kommer för alltid att vara en loser.
Jag stoppar mig själv. För två år sedan struntade jag i att lyssna på den rösten. Jag skrev på affärsplaner, planerade, gjorde krukor för glatta livet och längtade efter att min karriär skulle starta.
Tio månader senare blev jag sjuk igen.
Nu har jag tankar på att plugga.
Men jag vill inte bestämma mig. Håller det öppet, det kan ju hända något på vägen.
Hm, detta var min dag. Mina tankar och känslor sådär en vacker höstdag i oktober.